Jag var säker på att jag kom ihåg att ta före-bild...

... men det kanske var med gamla mobilen eller nåt. Anyway, typ så här blir det. Bääääbisrummet. Jag tycker på nåt vis att det är lite viktigt att befintligt barn får vara med att fixa inför kommande barn. Sen skulle prickarna upp på väggen. Herregud, försök få till det någorlunda med en trotsunge som nyss fått självhäftande prickar att klistra direkt på väggen. Hon bråkar med mig mycket just nu tycker jag. 

Tur man har en semestermake som kan ta med befintligt barn till farmorn och farfarn, och på vägen dit titta på fåren, kossorna, ankorna, hästarna och Ozzy (grannhund som måste utstå den obeskrivliga kärlek från tvååringen som endast kan uttryckas med skrik) så jag kan ta siesta. Det är typ jobbigt att va på tjocken. 

Att prata i sömnen...

Han: Du måste bromsa här. Bromsa! Och sväng höger sen. Men bromsa. Nähä, det är ju typiskt. *kraschljudeffekt*. Nu måste vi till Fixar-Felix. Fixar-Felix Jr, fast det går ju inte. Dom har stängt på söndagar. 

Jag: Dom öppnar tolv. 

Han: Nä. Stängt söndagar.  

Kul att man ändå kan föra konversation även i sömnen. 

Tjockleksmässigt...

... såg jag ut såhär i vecka 26 dem här gången. Alltså för snart två veckor sen. 

Och såhär såg jag ut i vecka 26 förra gången. Allltså för typ tre år sedan. Möjligen lite tjockare den här gången. Kanske. Eller OK, jag blev typ höggravid i vecka 15 den här gången, sen saktade det in lite. Så själsligen har jag varit för tjock i all evighet. 

Jag kommer på mig själv...

...att vara en ypperlig mamma. 

"Varför sparkar du Bosse? Man får ju inte sparka eller slå nån. Inte om dom inte gjort nåt dumt". 

Just det. Det är en fin gräns mellan hämnd och självförsvar. 

Precis i det här hörnet...

...hade jag tänkt ställa spjälsängen. Jag stötte på problem. 

Jag: I en perfekt värld hade man ju haft spjälsängen här i hörnet. Men då går sängen en decimeter på garderobsdörren så man inte kan öppna. 

Han: Ja?

Jag: Och det måste man ju göra om man har kläder där. 

Han: Ja, ta bort garderobsdörren då. 

Så. Klart. Problem och lösning. Det är så man arbetar som karl. Ingen tanke om att kanske möblera på annat sätt eller så. Nej. "Ta bort dörren". Dummer. 

Konversation

Vi ser på ishockey. Jag hör nåt namn...

Jag: Maxwell...

Han: Jo, målvakt...

Jag: Utlänning?

Han: Ja, Rögle. 

Tyckte jag var komiskt. 

När maken är på hockey...

...på isladan (ja, mina små vänner. Isladan. Jag vet inte ens vad den heter nuförtiden) och ringer till mig, hinner jag ändå tänka tanken att han kanske, kanske saknar mig när han är på hemmamatch/galej/sånt vi inte gör så mycket annars. När jag ser hans namn på yuppienallen tänker jag mig följande konversation;

Jag: Hallå?
Han: Hej, älskling! Det är så sjukt mycket folk här! Det är verkligen jättekul, önskar att du vore här!
Jag: Naaawwww!

Den verkliga konversationen;

Jag: Hallå?
Han: Hej! Fort! Kan du kolla hur det går i fotbollen!!? Jag kommer inte ut på internet här!
Jag: Naaaawww! Älskar dig med!

Ömsint.