I mitt fejande...

...och blommeri har jag insett att våran altan i all sin prakt är lika stor som min första lägenhet. Ja, okej då. Två kvadratmeter mindre är den. Men ändå. Fränt med perspektiv.

Att vara sammanboende med en filmnörd...

...som även tycker det är väldigt, väldigt viktigt med exakt rätt inställningar och bildläge och färgkontraster och görm kan ju ha sina fördelar. Jag behöver inte veta hur nåt funkar, jag har gett upp.

Men att det tar en kvart för att trycka på "play" är inte okej. Inte ens när det rimmar.

I fredags...

...upptäcktes den första tanden. På Lillkarta, alltså. Idag har hon ytterligare tre. Kanske fyra. Jaja, bara det absolut yttersta skymtas, men ändå. Behövs det tilläggas att hon är i sitt gnälligaste esse? Nä, tänkte väl det. Lägg då till en fetbula i pannan som hon alltid kommer åt när det gnussas i ögonen/sover på pannan. Åsså lite bitmärken från knotten, och nåt rivmärke under ögat som ingen vet var det kommer från. Plus den intorkade gröten i hjässhåret och smörinpackningen i hockeyfrillan. Rocka på!

Jag sitter inne...

...för jag och min lilla kart vägrar vara ute när det är 30 grader i skuggan. Jag förstår inte att det finns dom som längtar efter sånhär värme. Sånna som tillochmed flyger över land och hav vid andra årstider för att ta sig till värmen. Jag förstår inte heller att det finns dom som lägger sig på gräsmattan/stranden/dylikt i solen, och sen ligger där. Huuuur länge som helst! Man dör ju! På riktigt! Jag vill bara slita av mig mitt eget skinn för det är så varmt, jag hittar inte en vattenkälla stor nog att bota min huvudvärk som bara helt plötsligt slog till i maskopi med solen. För att inte tala om mina utslag/blåsor i fejset som helt magiskt uppstår lagom till solljuset. Men ja, ok, jag har väl hellre en vecka soligt än en vecka regn. Bara ingen tvingar ut mig i solljuset.

Det finns en film, The Benchwarmers, där en av karaktärerna heter Howie. Howie är rädd för solen. Howie lever instängd i en garderob för att inte bli utsatt för solen. Jag skulle kunna leva med Howie. Alternativt leva som zombie. Sånnadär som vrider sig i plågor, och liksom smälter ner till en pöl samtidigt som de skriker ut obehaget vid kontakt med solljus. Lite så är jag. Jag håller mig till skuggan. I skuggan kan jag sitta och läsa en bok eller nåt annat hur länge som helst, så länge inte tempen där överstiger 20, max 25, grader. Precis som den gamla kvinna jag är, trivs min själ där det är svalt. Inte kallt. Jag fryser så lätt. Jag har väl ett spann där mellan 18-22 grader där jag trivs utmärkt dagliga dags. Snäppet kallare och jag förfryser lemmarna snabbare än snabbt. Snäppet varmare och jag kokar.

Det här är ibland ett problem, rent socialt, för mig. När man ska sitta ute om somrarna, och alla ska promt sitta i solen och götta och småprata. Är man då ensam krigare blir man lätt överkörd, och jag blir tvungen att sitta i solen. Folk brukar försöka konversera med mig då, men det ända jag gör är att inte försöka svimma av hettan. Så jag antar att jag ser ut som en riktig pundare. Som sitter med hakan mot bröstet halvt borta, men ändå sneglar upp med ett öga för att det inte ska verka som att jag faktiskt är avsvimmad. Nä, skuggan ftw!

Jag kan respektera folk som vill jäsa i solen. De går bra. Det är upp till er. Ni gillar det. Kan ni nu, plz, försöka hava förståelse för att jag inte tål solen. Tvinga inte in mig dit igen!

Annars säger jag till mamma!

Och...

...hade man kunnat kontrollera pesten om den hade slagit till i dag?

Jag började tänka på det här med människorasen...

...och hur långsamt vi utvecklas. Människan blir könsmogen vid 15 års åldern i runda slängar. Men då lever vi ju ganska länge. Jag antar att det hänger ihop. Hundar och katter och sånna djur lever ju kortare, och blir könsmogen tidigt. Då kan man ju fundera på exempelvis blåvalar. Dom kan bli gamla har jag förstått. Blir dom då könsmogna mycket senare? Och utvecklas i allmänhet lika långsamt som människor? Dom har väl inte så mycket dom behöver utveckla, liksom? Eller, ja, kanske. Jaga plankton och simma runt tar väl sin tid att lära sig. Ja, det kanske det gör om dom har dålig kräm i hjärnan. Eller så är det mycket mer avancerat att leva i vatten än jag tror. Och då kan man ju fundera på om odäggdjuren som blir gamla, typ papegojor och sånt, är dom också trög i starten? Och är bäbis i flera år? Det är dom väl inte? Och vad finns det för grupper av djur; däggdjur, kräldjur..?

Jag undrar om Wikipedia har något att berätta för mig. Wikipedia är för övrigt en bra vän när man har tråkigt/inte kan sova/känner ett tvång att sitta på internet utan egentligt syfte. Bara att klicka på. Tidigare började jag med Almedalsveckan och klickade mig vidare till digerdöden. Som vanligt. Jag hamnar alltid på digerdöden, och jag börjar bli lite intresserad av det där. Böldpest, blodpest, lungpest... Jag undrar om det var smärtsamt att drabbas av digerdöden. Böldpest, for sure (som för övrigt bara hade 80% dödlighet) men lungpest och blodpest? Man dog på typ en dag eller två, men gjorde det ont? Jag måste wikipedia det hela lite närmre. Eller, kanske, till och med bränna av en googling. Living on the edge.

Som en parentes bara.

Köpt prima mjukisbyxor på Maxi...

...och det var ju verkligen tur att det stod "unisex" på en egen lapp däruppe vid lapparna.

För tänk, ve och fasa, om jag hade satt på mig killmjukisar. Jordens undergång.



 Och här är vårt tappra försök till att få ungen att se mer ut som en tjej. Så idag kröp hon runt med diadem med rosett och blöja. Inget annat. För att jag inte kände för att klä påna. När man har som livsuppdrag att skita ner sig så mycket som möjligt känns kläder som en onödig lyx. Möjligen om man ska vistas utomhus, då.

Skönt att inte vara beroende av tvättider i tvättstuga i alla fall...