Varför heter dom Björnligan på svenska...

... när dom heter Beagle Boys på engelska? Hund, inte björn.

Jag får för mig att jag är sån dålig mamma...

... för att jag försöker prata allvar med mitt barn som vägrar äta som bara gnäller sig igenom matstunden. Sen får jag dåligt samvete för att jag ber Ante göra något. "Det är inte det att jag inte tycker om vårat barn och så, men kan du byta blöja/ta henne nu på morgonen?" Jag känner sån skuld över att jag inte tar hand om henne om jag inte gör allt själv. Att jag känner att jag någon morgon kanske vill sova lite längre eller kanske bajsa i stället för att mata henne. Sånt får jag dålig samvete över. Även fast han faktiskt är pappan till barnet i fråga.

Jag vet inte, jag...

Bosse's back

Med råge.

Nu får jag ångest över det här med Bosse. Någon saknar honom ju. Utan tvekan. Men han försvinner ju inte. Och nu är det kört hursomhelst, för nu är han inne i värmestugan. Tänk om han är dum...

Bosse är borta...

... efter att ha suttit hela dagen på bron.

Vi får se om han kommer tillbaka.

Följetongen Bosse

Nu har jag gjort det man absolut inte får göra. Det som alla höjer ett varningens finger åt. Jag har gett Bosse lite mat och vatten. Mitt hjärta klarar inte av ett svältande djur. Katter kan väl vara lite manipulativa, men Bosse nästan åt ihjäl sig av det han fick. Så jag vill gärna tro att jag gjorde en god gärning. Nu blir det Lokus och flyers. Bosse måste hitta hem igen.

Upphittad

Kisse hittar nya kompisar. Inge slagsmål än så länge.

Den vita kissen kallar vi för Bosse. Bosse verkar ha sprungit hemmifrån. Bosse är smutsig och kelsjuk. Om Bosse inte begett sig härifrån när snön faller ska vi sno Bosse.

Jag var och klippte mig igår...

... och nu har jag blåmärken längst in på skalln för hon kamma så hårt. Det är väl en bra frisör. Kanske var det hennes hämnd för att jag är den sämsta patienten. Jag måste vara varje frisörs mardröm ty jag vill verkligen inte prata med dom. Särskilt inte med somliga som blir helt överhajpad när man sitter där. "Jag tycker vi ska klippa lite runt, det skulle bli så fiiiiiint!!" "TITTA, vilka lockar, alltså!!" Som att jag skulle vart tio år gammal, man riktigt hörde en infogad smajlgubbe med ett stort d till mun när hon pratade. Sen när jag svarar "Ja, gör som du vill" och "Mm" på allt tycker man hon borde förstå. Jag föredrar att tjuvlyssna på andras samtal, det är som radio. Utan musik.

Annars har jag nyligt kommit på en egen klass av lycka. När man lyckats anordna vääärldens stopp i toan och man börjar fundera på Pers telefonnummer, och om inte han kan fixa det - vem ska jag ringa då? Något företag, men vilket? Och hinner dom hit och fixar skiten (höhö) innan vi behöver toan till dess riktiga syfte? Så blir man avbruten i sitt tänkande av ett hungrigt barn. Efter det tar man en tång, en pastaslev och en plasthandske och ska börja gräva själv, då när man kommer till toan har allt löst sig av sig självt. Den lyckan. Den är en alldeles egen lycka.
Nästan i klass med lyckan över att få tillbaka strömmen efter ett strömavbrott.