Dock har jag ingen aning om vad jag egentligen ville ha sagt med förra inlägget

Det var bara en parrangtes.

Själv lyssnar jag mest på rixfm

Jag har funderat en del på det här med radio, och vilken kanal man lyssnar på. Tydligen måste man lyssna på p3 eller nåt i den stilen för att vara normalt lagd. Själv lyssanr jag överlag på 104,2 eller 106,2 eller 107,0. Bara kommersiell radio. Fullt av reklam och samma låtar som spelas om och om igen. Dessutom har dom vanliga programledare på morgonpratarprogrammen. Ingen störig finne som ingen människa vet vem det är. Jag gillar det. Mitt namn är Svennebanan. Och Svennebanan lyssnar på dessa tre kanaler. Jag har fått för mig att det är ytterst få personer som verkligen lyssnar på p-kanalerna, rent själsligen. Egentligen vill vi alla lyssna på Lady Gaga om och om igen, och höra reklamen med norrmannen och gubben som svarar Laitis på allt. I själen är vi alla Svennebanan. Håll med, tack.
Själv lyssnar jag på reklamradio. Och jag har slutat ljuga för min omgivning. "Jo, egentligen är det ju bättre och mysigare och helt guldkantat att lyssna på p3." Enda gången det är ok att lyssna på reklamradion är när man är utvecklingsstörd. Och då är man ju störd, så...

Så nu har jag bestämt mig för att bli en egen person. Som står upp för reklamradion, helt fri från mentala handikapp. Nu står jag. Hejja.

Dessutom byter jag kanal när dom börjar köra upp i ansiktet på mig att barnen dör som flugor i afrika och vi alla måste bli faddrar. Nej, tack, jag måste betala hyran. Och jag behöver mina 50-lappar till att köpa helt onödiga leksaker till mina katter som dom inte leker med. Tyvärr.
Men så är jag Svennebanan också. Och vi obetydliga varelser bryr oss inte så mycket om andra.

Dessutom har jag alldeles för högt blodtryck för jag har alldeles för mycket folk i min omgivning som inte tänker som jag. Ta vegetarianer, texempel. Jag äter kött och bryr mig ingenting om hur kossorna mår innan dom dör. Det är väl fint med kossor som betar i hagar om sommaren med magen full av gräs, som är så svårt att bryta ner för en ko att dom har utvecklat fyra magar bara för att överleva. En glad ko smakar bättre, säger dom. Det är möjligt. Men jag kan inte förstå varför man bryr sig så mycket. Det är mat. Innan det blev mat var det djur.
Annars kan vi ju ta fotbollsnördexempel. Jag är omringad av fotbollsnördar. Samma avsaknad av förståelse infinner sig där. Jag kan inte alls fatta när en fint var väldigt avancerad eller när man egentligen bara kunde ha rullat in bollen i mål istället för att ha nickat in den. Kan dom inte bara förstå att det är nördigt. Det finns typ 6 miljarder männsikor på jorden. Av dessa är typ en miljard fotbollsnördar. Resten av världen tycker att ni är geeks. Det vill jag tro iaf.

Dock måste jag understryka att man måste se människan bakom åsikter. Att jag inte har samma syn på saker eller samma åsikter som någon betyder absolut inte att jag ogillar personen i sig. Jag har många kompisar (läs: två) som är vegetarianer och jag känner många (läs: två) som helt galet brinner för fotboll men ändå är de här personerna helt okbra personer.
Med det sagt inser jag att jag nu kanske satt min sista potatis. Men det här är min bubbla, där mina tankar florerar.

Är det ok att jag lyssnar på rixfm om det är ok att ni gillar fotboll eller lever på sojabönor?

Sojabönor är för övrigt rätt gott... I pudding i alla fall...

Det blev en liten pojke...

Atlas heter han. Tvåan är inte helt nöjd med upplägget.

Hur ska jag få han jag bor med att förstå...

... att man MÅSTE rösta vid valet?

Man måste.
Det är en plikt.
För Sverige i tiden.
Annars måste man lämna landet.

Livet höll på gå under...

... när jag fick höra ett dödsskri;
- Eve, stäng dörren om dig!
0,003 sekunder senare har jag stängt kontorsdörren om mig och håller fast dörren mot karmen. Lås finns inte. Men herrehud, hur ska jag klara mig mot den där mördaren/våldtäktsmannen/misshandlarn som just överraskat oss? Medan jag står och fruktar för mitt liv försöker jag få kontakt med han som just försökt skydda mig mot allt ont.
- Vad är det?
Inget svar. Sedan får jag höra massa oljud, som rör sig längre och längre från hallen och bort mot ytterdörren. Han kämpar för sitt liv. Så måste det vara. Jag hör hur han klampar runt på bron. Jag släpper dörrhandtaget som jag fortfarande håller fast vid och närmar mig fönstret så jag kan se min man slåss för sitt liv. Kissen är där, helspänd. Jag lutar mig längre ut för att se bättre, då ytterdörren smälls igen, precis innan jag hinner se vad som händer.
- Vad är det?
Jag försöker få någons sorts kontakt igen.
- En mus.

Konversation på väg hem från affärn

Jag: Visst kostade värmeljusen 99?
Han: Ja...
Jag: Men är du helt säker?
Han: Nästan hundra...

Garv.

I väntan på Glassbilen

Katt på hett plåttak.