lördag 14 augusti 2010

Livet höll på gå under...

... när jag fick höra ett dödsskri;
- Eve, stäng dörren om dig!
0,003 sekunder senare har jag stängt kontorsdörren om mig och håller fast dörren mot karmen. Lås finns inte. Men herrehud, hur ska jag klara mig mot den där mördaren/våldtäktsmannen/misshandlarn som just överraskat oss? Medan jag står och fruktar för mitt liv försöker jag få kontakt med han som just försökt skydda mig mot allt ont.
- Vad är det?
Inget svar. Sedan får jag höra massa oljud, som rör sig längre och längre från hallen och bort mot ytterdörren. Han kämpar för sitt liv. Så måste det vara. Jag hör hur han klampar runt på bron. Jag släpper dörrhandtaget som jag fortfarande håller fast vid och närmar mig fönstret så jag kan se min man slåss för sitt liv. Kissen är där, helspänd. Jag lutar mig längre ut för att se bättre, då ytterdörren smälls igen, precis innan jag hinner se vad som händer.
- Vad är det?
Jag försöker få någons sorts kontakt igen.
- En mus.

Inga kommentarer: