Morgonkvisten i vårt lilla hushåll utspelar sig på följande vis. Gubben stiger upp före skam, tar in tidningen och släpper ut katten medan jag slumrar vidare. Ytterdörren brukar få stå öppen, bara för vädringens skull. Och som alla vet är kissen en utomordentlig gräshoppejägare, och det kan man ju tycka är det vidrigaste en 0,7-kisse tar in.
Men ack så fel. I morse klättrade kisseliten ner i tidningsåtervinningspåsen med sitt byte, som vanligt. Dock rörde sig påsen väldigt mycket mer än den brukar, och jag hörde att något började tassa runt. Gubben fick i uppgift att ta ut gräshoppan. Dock hittade han ingen gräshoppa, utan en liten mus.
Och den levde, och sprang och sprang och pep och skrek. Asvidrigt. Men istället för att fånga in inkräktarn och släppa ut den springer han jag bor med ut och hämtar katten. Han är väldigt konsekvent i sitt uppfostrande av katten. "Har hon tagit in den ska hon ta ihjäl den också". Så stängdes kissen och musen in i kontoret.
Men lilla 0,7-kissen (Vi har 0,7 katt. Inte en katt. Hon är skadad.) fick inte död på den. Vad gör karln då? Självklart fångar han in musen med handske som skydd, hämtar en kniv, och halshugger odjuret. "Nu kan kisse äta upp den". Jaha? "Gå inte ut i hallen, det är blod överallt". Och jag skrek och skrek samtidigt som jag undrade hur kissen bar sig åt när hon fångade den. 0,7 och allt.
Sen levde de lyckliga i alla sina dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar