En twist

Morgonkvisten i vårt lilla hushåll utspelar sig på följande vis. Gubben stiger upp före skam, tar in tidningen och släpper ut katten medan jag slumrar vidare. Ytterdörren brukar få stå öppen, bara för vädringens skull. Och som alla vet är kissen en utomordentlig gräshoppejägare, och det kan man ju tycka är det vidrigaste en 0,7-kisse tar in.

Men ack så fel. I morse klättrade kisseliten ner i tidningsåtervinningspåsen med sitt byte, som vanligt. Dock rörde sig påsen väldigt mycket mer än den brukar, och jag hörde att något började tassa runt. Gubben fick i uppgift att ta ut gräshoppan. Dock hittade han ingen gräshoppa, utan en liten mus.

Och den levde, och sprang och sprang och pep och skrek. Asvidrigt. Men istället för att fånga in inkräktarn och släppa ut den springer han jag bor med ut och hämtar katten. Han är väldigt konsekvent i sitt uppfostrande av katten. "Har hon tagit in den ska hon ta ihjäl den också". Så stängdes kissen och musen in i kontoret.

Men lilla 0,7-kissen (Vi har 0,7 katt. Inte en katt. Hon är skadad.) fick inte död på den. Vad gör karln då? Självklart fångar han in musen med handske som skydd, hämtar en kniv, och halshugger odjuret. "Nu kan kisse äta upp den". Jaha? "Gå inte ut i hallen, det är blod överallt". Och jag skrek och skrek samtidigt som jag undrade hur kissen bar sig åt när hon fångade den. 0,7 och allt.

Sen levde de lyckliga i alla sina dagar.

Det bästa med Vindeln...

... är ändå den stora smilegubbeskylten vid storkorsningen vid ica, där det står "morsning korsning" under.

Det är humor det.

Japp

Då hade man ett Fantasylag i Premier Leaguegrejjen då.

För mycket fritid.

Mitt lag - Bäverhojt BK, coachad av Dinmamma. FTW.

Alltså, han jag bor med har en god vän...

... och han ser exakt, exakt, ut som en ung Dave Navarro.
Alltså, det är heelt sjukt.

Vad har jag lärt mig de senaste dagarna?

Det är inte bekvämt att ha träningsvärk/ömma muskler i ben när man har 1,5 mm hud på det.
Minsta rörelse känns, kan jag lova.

Ifall ni hade missat att jag har en skada...

Jag började skriva ett "ingen bryr sig om ditt barn har Myrorna eller PoP"-inlägg...

... men sen insåg jag att det nog skulle missuppfattas.

Men det är helt, helt jätteointressant att läsa en gammal ytlig bekants blogg när denne har fått barn. Det står inget av substans. Inget om livet. Bara om vilket exklusivt märke ungen har på sin vagn (som faktiskt har en dryckeshållare och eftersom det är det mest viktiga kan man även höja och sänka den), och hur dyr inredningen i barnkammaren är.

Vad hände med kärleken?

Västerbottenskuriren skrev häromdagen...

... att man skulle akta sig så man inte blev "faceraped" på Facebook.

"Faceraped".

Underbart ord.