...och jag vet inte. Men två saker angående vårt boende.
1. Jag har hört fotsteg på övervåningen. Trots att vi inte har någon. Vi har en s.k. kattvind, där ingen är. Men där har jag vid iaf två tillfällen hört nätta fotsteg. Eller mer som spring, med lätta steg. Visserligen var det länge sedan nu. Några år i alla fall. Första gången kom jag ihåg att jag vaknade av att någon var där uppe, jag tänkte vi var hos mamma och pappa och nån var vaken på övervåningen. Så lät det. Sen kom jag på att vi var hemma. "Du drömde" tänker du. Ja. Kanske. Men det var så verkligt. Andra gången hade jag inte somnat än. Så ja, det är ju svårt att drömma då.
2. Vi har ett vitrinskåp i vardagsrummet, barnsäkrad med karbinhakar. I skåpet finns en speldosa som Vera fick i doppresent. Ingen har rört den speldosan på väldigt länge. Nåt halvår, typ. Men så igår satt jag och kollade på teve. Så, helt sonika börjar speldosan spela sin "blinka lilla stjärna" inifrån vitrinskåpet. Säkert 20-30 sekunder satt jag och liksom bara stirrade på skåpet. Lika tvärt slutade den spela. Det var fränt.
Men huset är byggt 1992. Hur många andar kan ha fastnat här på typ 20 år?
Det hade vart kul ändå. Så länge dom inte är dum med oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar