... och det är egentligen synd att man dör. Alltså att man inte får vara med på sin egen begravning. Då får man ju inte veta hur många som bryr sig. Men man får väl tro att döingen ser det ändå på något sätt. För egentligen tror jag bara att det är kroppen som dör. Själen hänger nog kvar en stund. Tills man känner sig nöjd med allt. Då vandrar nog själen vidare någonstans där Gud tycker att den ska vara tills vidare.
Prästen säger att vi har samlats "för att ta farväl av Sylvia". Som om att det är slut nu. Det tror inte jag. Jag tror att det bara är början på evigheten. Egentligen. Jag tror på reinkarnation. Vem/vad man var i ett tidigare liv tror jag spelar in lite i vem man är nu. Jag tror inte på att ta farväl. Bara tacka för allt han/hon kan ha åstadkommit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar