Jag tvärtänkte över mitt och mammas Noliabesök igår. Jag är verkligen inte rätt person för att gå flera timmar på Nolia. Jag blir ju bara såå grinig. Dels blir jag grinig för att jag inte hittar något värt att köpa. Sen blir jag grinig för att det är folk ÖVERALLT, och ingen tycks förstå att jag vill komma fram. Sen blir jag grinig för att det är nån snorunge som sparkar mig från sin barnvagn. Mamman till ungen säger nåt i stil med "Men Pontus, inte sparka", varpå jag lägger till "Nä, just det!! Håll koll på ungen!!". Barnsligt? Ja. Sen blir jag allmänt bitter över att jag är så grinig och tjurar på mamma för att hon tycker hamburgarn från ett stånd ser torr ut. Sen går man alltid förbi något bås där de säljer någe slags leksakspuffar för barn, som jag tyckte såg helt livsfarliga ut för barnen kan ju svälja ihjäl sig på dom. Detta säger jag till min mor när något spydigt pucko inflikar bakifrån "Meeen dom eeee ju gjord av majs". Håll käften! "JA! Men dom fastnar ju antagligen i halsen på väg ner i magsäcken!!!" halvskriker jag till han när jag gått iväg en bit. Barnsligt? Ja.
Men det värsta jag gjorde var nog mot The Phone House-tjejen som hoppade fram när jag var som mest less. "HEJ! Ringer du med Telia?" Jag svarar trött "Ja". Mest för att då kanske hon bara låter mig vara ifred utan att försöka få mig att byta abonnemang. Men nej, "Då ska du få rabatt av mig!" och så släpar hon mig och mamma till nån dator och bröjar knappra in mammas nummer för att ge henne rabatt. Sepe-tjejen har dessutom Sveriges högsta volym på bakgrundsmusiken, och är allmänt dryg. Så vad gör jag? Jag dampar loss. Typ i stil med att gnöla "Asså jag orkar inge mer" och bara tokstorma ut ur The Phone House-tältet. Där lämnade jag mamma med tjejen. Mer vet jag inte vad som hände där inne. Mamma kom ut någon minut senare. Jag vet inte om hon fick någon rabatt.
Förlåt, Phone House-tjejen.
Men hade du varit mindre dryg, och mer uppmärksam mot folks humör hade detta aldrig hänt. Det är egentligen ditt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar