Är det bara jag...

... som sjunger i duschen varje gång jag duschar? Garra inte. Men vad är det som gör att man bara tvärt måste börja sjunga? Det måste vara akustiken eller nåt. Det är ju inte direkt så man tänker "den här gången blir det nog lite Stevie Wonder" innan man drar för draperiet. Det liksom bara kommer. Idag vart det Talisman, bara sådär. Det finns ingen hejd.

Han jag bor med är lite likadan märker jag i skrivande stund. När man spelar Call of Duty passar det tydligen med lite "somliga går med traaaasiga skooor..." Vilken ironi, det måste vara magi (och poesi).

In Memoriam

Ett år senare.

Det svider fortfarande i själen.

Vad gör dom hemma när jag handlar?

Sköter sig själva.

"Jag går ut och hugger ved"...

... säger han.
"Gör inte illa dig", säger jag.
"Nej då", säger han.

Fem minuter senare kommer han in. "Nu måste du hjälpa mig", säger han med handen dränkt i blod.

Kalvskalln.

Bara för att han ids dyka upp...

... måste han få priset då? Dom andra nominerade räknas ju inte ens.

Och Helena Seger som alltid sitter och dregglar han i nacken...

Going Foki

Har man lite att göra gäller det att skaffa sig en riktigt meningsfull hobby.

Med some maskeringstejp and nagellack wondrous things can happen.

Jag blir verkligen genuint glad...

... för dom där två som lyckats bli gravida. Efter många om och men. Jag blir det, på riktigt.
Jag kanske har utvecklat ett hjärta.

Gud, vad jag bloggar idag. Inget att göra. Hårinpackning har jag också gjort, det du.