POD

Word

För övrigt...

... tar det extreeeeemt lång tid att piratebaya en skiva med min dator... Särskilt med tanke på att det är en låt jag är ute efter. Jajjebox...

Angermanagementnästa

Jag har problem med min ilska. Alltså, jag kan bli så arg att jag skakar. Oftatst över småsaker. Exempelvis blöt tvätt som jag tror är torr efter torktumlarturen. Detta hände mig för ett par dagar sen. Jag tvättade hos morsfars och torkade kläderna i torktumlaren. När detta var klart lägger sötmamma ner kläderna i en påse, och vips, så var tvätten färdig för i dag. Or so i thought. Vid hemkomst/iläggande av rena, torra kläder i garderob upptäcker jag till min fasa att kläderna fortfarande är fuktiga! FUKTIGA!! Jag veeeet att det är inget att bli förargad över, och att det är ju bara att hänga upp allt på torkning, meeeen jag tappade fästet lite grann. Att kväva ett skrik kl 23 kändes ju som en självklarhet, men värre var det med allt annat.. Jag gjorde illa tån i min spark mot väggen. När jag samlat mig igen kan man liksom inte göra något annat än att skratta åt sig själv.

Samma sak hände i går när jag insåg att en av de s.k. huvudstrålkastarna på bilen var pajj. Samma känslor bubblar inom mig i sådant läge. Jag kan verkligen inte kontrollera mig. Provade räkna till 10... Det hjälpte inte. Men on the bright side så kan man skrika hur mycekt man vill när man åker bil. De som eventuellt hör mig utifrån susar man förbi i ett nafs! Sweet.

Jag vet att allt jag skriver är totalt ointressant för gemene man.
Jag vet att jag inte är så ball.
Jag vet att folk troligtvis tycker jag är useless, speciellt efter läsning av dessa texter.
Men läs inte då.
Eller läs och fortsätt tycka så.
Take your pick.

Allt är relativt

Det har slutat snöa. Överlag i alla fall. Jag har en förmåga att bli svinförbannad på snön. Eller det är väl kanske inte snön jag blir förbannad på, utan mest de som ska ploga gården/parkeringen till mitt hus. Jag menar HUR svårt kan det vara att fixa en liten plogmaskintraktor för att skyffla bort snön som ligger halvmetersdjup precis utanför bilen? Jag vet att det är ett I-landsproblem med oskottat framför bilen. Och jag vet att det är ett I-landsproblem att motor/kupévärmaren inte smälter bort all snö från vindrutan på bilen. Och jag vet att det är ett I-landsproblem att tycka man har pissig bil för den knappt orkar ta sig fram i en decimeter djup snö. Och jag vet att det är ett I-landsproblem att sladden till motorvärmarstolpen knappt räcker mellan stolpe och bil eftersom det är SNÖHÖG där. Och jag vet att folk svälter i afrika, vilket bör sätta mina problem i rätt perspektiv, men det gör det inte. fyi.

För övrigt har jag märkt att nån tattare har med stor sannolikhet slitit av nån viktig tv-kabel tillhörande mitt hus. TV:n pajja kl 12.14. Jag la klockslaget på minnet för om, OM, det är någon som har styckmördat någon annan och, i sitt försök att gräva ner likdelarna med spade/grävskopa, har slitit av tv-kabeln kan det vara bra att komma i håg klockslaget när polisen förhör alla vittnen. Då har de en ungefärlig tid när den döde skulle grävas ner och troligtvis blev mördad nån timme innan. 12.14.

Right up my alley

Jag ska bli en såndär tönt som aldrig stänger av datorn. Jajjebox.

Jag rockar för jag engelskar ner min svenska

Jajjebox, så var man här igen! In the mysteriousbloggworld.

Jag har under en tid funderat på att bli offentlig med mitt klotterplank, och i går bestämde jag mig; I'm going public. Jag har ändrat mitt profilnamn från mitt fiktiva namn, fixat bild osv. Men det absolut viktigaste är att jag kom i håg att sålla bland mina gamla inlägg jag skrivit. För att inte offenda någon så att säga. Dessutom har jag inte skrivit... ehm...fina inlägg tidigare. Nu hadd ja då tänkt mä å skriv mindre aggresivt och mer läsvärt.
HA! Lycka till

Döda datorn!

Nu har jag inte bloggat på quite som time... men ingen läser den här bloggen anyway så det gör ju ingen större skillnad. Men det är väl så att efter ett tag (läs: en mänad) så blir man helt enkelt lite less på att skriva onödigheter.

Tyvärr måste jag medddela omvärlden om att jag, tyvärr, så smått har börjat skaffa mig ett liv på facebook. Facebook! Jag skäms å det djupaste och känner mig lite så där smutsig så fort jag har loggat ut från den vedervärda communityn. Jag kommer aldrig att förlåta mig själv för mitt svek mot allt jag står för, och hoppas nu att de i alla fall kommer acceptera mig i limbo när jag dör... Om jag ens kommer dit...

Nu återstår bara att döda datorn som vägrar fungera normalt och följa mina flinka fingrar som dansar lätt över tangentbordet när jag kommunicerar med världen runtom via min tomma bloggbubbla...