Nämner aldrig namn. OK. Gör så.

Jag pratade med min gode vän i dag om inredning, och vi beklagade oss över att inget riktigt stämmer hemmavid. Jag har varit lite deprimerad över detta, så i dag tog jag tag i saken och slet ner diverse rassel från hyllor. Mycket tommare, mycket snyggare. Ni förstår, för mig är det här med inredning extremt viktigt. Jag kan inte för min värld förstå hur människor kan leva i ett osynkat hem. De enda som kommer undan med detta fenomen, till en viss del, är mina föräldrar. Troligtvis för att jag är uppvuxen i det huset och det har knappt ändrats sen jag var liten. Bara lite knick-knacks som jag piffat till under årens lopp. Men är ingen förändrat så är det ju hemma. Så känns det i alla fall. Helt överkomligt. Jag klagar inte.