90årskalas makes you think de konstigaste sakerna

Idag har jag varit på kalas. 90 år gammal blev födelsedagsbarnet. Det är ganska hög ålder, det märker man på alla jämnåriga polare till hon med bemärkelsedagen. De pratar om inkontinens, och att "nu börjar det minsann börja kännas blött på stolen". Vad säger man om detta? Det blir lite awkward. Jag kommer inte ihåg hur det känns att kissa på mig, och jag kan inte ens slänga in något halvroligt skämt om det. Jag vet inte jag. Undrar detta problem är allmänt öppet samtalsämne bland gamlingar. Som en annan pratar om olivolja, eller nåt annat trivialt. Jag vet inte jag. Det får mig osökt att fundera över den där lukten som ofta infinner sig hos de äldre. Den där instängda lukten som påminner lite om mandelmassa. Är det urindränkta sittplatser månntro? Nej, troligen inte, men jag kan inte hjälpa att fundera över det.

Gammfolket skiljer sig även från medelåldersfolket på den sociala planet. Det blir inte konstiga pinsamma tystnader hos dem. Det blir liksom inte besvärligt när alla försöker komma på ett nytt samtalsämne. Det bekommer de inte. Det är rätt skönt. Faktiskt. I pauserna mellan samtalsämnena kan man alltid hitta saker att vila ögonen på. Tavlor till en hel armé på väggarna, statyer överallt, levande blommor... You name it... En sån hemtrevnadskänsla som man får hos sin 90-åriga granne är svår att skaka av sig. Jag skulle gärna berätta för henne att jag tycker hon har ett trevligt hem, men det känns ju smörigt. Och bränt smör luktar aldrig gott. Så jag beundrar huset (som självklart är helt dammfritt, 1500 små porslinsprydnader till trots) i mitt stilla sinne, och inser nu att jag hellre framstår som tyst, ohyfsad och tråkig i stället för att göra henne glad och berömma hennes tavlor. Som jag faktiskt tycker är hemskt fina. Broderade som målade, alla tavlor har sin kitschiga charm. Jag vet bara inte hus jag ska framstå som normalt social begåvad och inte smörig/falsk.

Gammfolket ser mig ändå som en slyngel känns det som. Med mörkt hår, skarpa glasögon, svarta kläder (som jag inte alltid har men råkade slänga på mig det i morse) och synliga tatueringar.
Men I don't blame them. De kommer ändå aldrig ändra syn på sånna som jag (med sånna som jag menar jag det tatuerade rocker-folket). Jag påstår inte att jag är helt sönder-inkad, med två ynka verk på synliga ställen, men det räcker för gammfolket. Jag skulle lika gärna kunna dra en sil, sparka katten och tutta på huset innan jag gick därifrån. Det är så det känns. Fast jag klagar faktiskt inte. Absolut inte. Det är hursomhelst de utdöende generationen (ursäkta ordvalet, men det är sant) som fortfarande ser det så. Annars tycker jag det är lite småtrevligt att folk tror att det gått utanför för lilla nörden. Förr var man förbisedd, nu är man fruktad. Jag vet att jag är lite skum som tycker det är OK, men det är så det känns. For now. Men vem vet, tillslut kanske jag blir less på hur folk ser mig och börjar knarka, kniva upp handleder, göra inbrott och mörda folk.

Man vet ju aldrig.

Självdesruktivist? Javisst!

Jag älskar dubbelhäftande fästkuddar. De är bra till det mesta. Även till att klistra fast i överläppen. Sen om man tvärdrar bort den så börjar det blöda och gör lite ont. Det gjorde jag alldeles nyss. Vet inte varför. Jag har en förmåga att tugga på konstiga saker i tid och otid. Som om jag var fem månader gammal och väntade på tänder. I dag blev det en fästkudde. Jajjebox.

My milkshake bring all the boys to the yard

Det är något alldeles eljest att duscha i duschen hemma hos mor och far. På ett positivt sätt. Jag önskar att min dusch hade ett så fantastiskt vattentryck! Om man fräser på vattnet skapligt mycket i mammas dusch så måste man liksom hålla emot i duschmunstycket för att det inte ska flyga iväg. Ungefär som en brandslang. Det är en så härlig känsla; man blir liksom ren på ett annat sätt, på en helt ny level. Man peelar nästan av lite hud. Så bra är det. Blodcirkulationen kommer igång som aldrig förr. Dessutom är duschen i sig väldigt stor, så man kan i princip dansa omkring därinne. Sedan finns det en sådandär badskrubb-grej på pinne. Som man egentligen bara ska tvätta ryggen med. MEN använder man den på hela kroppen behöver man aldrig böja sig ner sådär onödigt mycket för att tvätta benen. Samma sak gäller skrapan man använder vid avklarad dusch. Även den sitter på en lång pinne. Fråga inte varför, det bara är så. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Men det är bra, inga onödiga ryggböjningar där heller. Ergonomiskt korrekt så här på ålderns höst. Gammkroppen börjar säga ifrån. Men inget går upp mot vattentrycket.

Prisa högt vattentryck

Titel är alltid svårast

Hovvaligen. Nedstämd. Hovvaligen.

POD

Frukta icke döden.

VF

En sak till; läste en insändare av tre Lyckselebrudar i tidningen i dag. Sammanfattning: "Vi vill inte gå till skolan när det är tjugifemminusgrader ute. Det är kallt och man vill ju inte gå omkring i rånarluva. Stäng skolan i stället". I korthet.
Jag blev lite förargad faktiskt. Jag vet inte hur jag ska få fram mina åsikter till dessa sönderblåsta människor. Skulle jag träffa dom skulle jag nog skrika på dem. Skolan består av ett visst antal dagar. Man kan inte stänga hursomhelst. Jo, man kan ha rånarluva på sig. Eller bli kall om näsan. Take your pick. "Men alla har inte rååååd med tjocka vinterkläder". Spara studiebidraget en månad och skaffa det då.
Dessutom handlade det här om gymnasieelever. Om det nu är så himla jobbigt att gå till skolan i töntkläder, så hoppa av då. Det kan ju ordna upp sig i livet ändå. Dock lutar det åt Donken eller Konsum. Och det känns ju väldigt lockande. Right? Sedan när är kylan något som hindrar en från en utbildning? Dagens ungdom förstår inte hur bra de har det. Det gjorde inte jag heller när jag var i den åldern (läs: för fem år sedan). Tänk bara på barnen i afrika som minsann inte får gå i skola hursomhelst, och får nöja sig med att plöja åkern resten av livet. Jag vet att jag överdriver och hårddrar, men så här tänker jag. Men vad vet jag, skolbarnen kanske tycker det är för kallt för att gå till skolan utan raggsockar...

Shit, vilken insikt. Djupt.

Nämner aldrig namn. OK. Gör så.

Jag pratade med min gode vän i dag om inredning, och vi beklagade oss över att inget riktigt stämmer hemmavid. Jag har varit lite deprimerad över detta, så i dag tog jag tag i saken och slet ner diverse rassel från hyllor. Mycket tommare, mycket snyggare. Ni förstår, för mig är det här med inredning extremt viktigt. Jag kan inte för min värld förstå hur människor kan leva i ett osynkat hem. De enda som kommer undan med detta fenomen, till en viss del, är mina föräldrar. Troligtvis för att jag är uppvuxen i det huset och det har knappt ändrats sen jag var liten. Bara lite knick-knacks som jag piffat till under årens lopp. Men är ingen förändrat så är det ju hemma. Så känns det i alla fall. Helt överkomligt. Jag klagar inte.

Det finns 25 gastropubar på Manhattan, fyi

I bland känner jag mig så falsk.
Vi pratade om det här på jobbet i dag.
Jag är egentligen inte trevlig.
Egentligen.
Perfekt sinnesstämning för en poet.
Om jag var mer poetisk skulle jag vara en bra poet.

I fall någon undrar fyller jag 23 i år

Hos morsfars finns ett badkar. Detta badkar brukar jag utnyttja när jag är där. Jag har inget eget badkar, nämligen. Men är jag den enda 22-åringen som tycker det kan bli lite långtråkigt att bada? Jag tycker det är fräscht att bada, men vad gör man när man är nog uppvärmd? Vissa pratar i telefon (obrydd om att telefonen blir blöt) eller läser tidningar (obrydd om att tidningen förstörs). Jag är kvar i måste-ha-leksak-fasen. Det behövs inget speciellt egentligen. När man var liten hade man ju Barbie och båtar och grejjer, men de är nog bortslängda. På badkarskanten är de inte i alla fall. Men som tur är har hjärnan utvecklats lite sen sexårsåldern så nu har jag utsett tvättsvampen till båt. Någon speciell gubbe har jag inte, men däremot en plastslang som man kan blåsa på vattenytan med. Mot båten. Värsta svallvågorna. I fall det hade funnits en gubbe på badsvampsbåten så hade den varit död flera gånger om. I fall allt hade varit verkligt i alla fall.

Tyckte alla skulle veta detta. He.

Flitens lampa lyser

Gjort i helgen:
- Köpt kruka
- Köpt blommor
- Planterat blommor
- Köpt duschdraperi
- Häng upp nytt duschdraperi och sanerat det gamla
- Köpt bokhylla
- Byggt bokhylla, efter många om och men
- Pyntat bokhylla
- Bytt lampa i bilen
- Halvhjärtat bullbak

Ganska produktivt om man får säga det själv. Ganska stolt. Jajjebox.

POD

Indeed

12 feb - Evelina Evy

Jo, så här är det; När jag bodde med la familia i la villa och jag hade varit nånstans, kommit hem och skulle låsa upp dörren för att stövla in, var jag alltid lite rädd att någon skulle kuta runt garageknuten och hoppa på mig, och typ misshandla mig eller något. Denna rädsla sitter kvar, även fast jag nu huserar i lägenhet med anslutande trapphus. Även fast jag redan står inomhus med tänd lampa och bara ska låsa upp dörren och gå in, så får jag ändå vissa gånger panik för att jag inte får upp dörren tillräckligt fort. Den här paniken infinner sig exakt när jag ska lirka in nyckeln i låset, och släpper när jag låst dörren igen från insidan. Skulle jag inte låsa dörren innan jag tar av mig pjuxen/jackan/vantar så är det faktiskt mycket troligt att någon illvillig kommer att rycka upp dörren och slå ner mig. Dock är det föga troligt att denne skulle göra mig illa innan jag har tryckt in nyckeln i låset för att låsa upp. Man är ju alltid mest sårbar när man tror man är säker; "Äntligenisäkerhetförnuharjagnyckelnilåset" Förstår ni hur jag menar?

Min hjärna är lite lösare sammansatt än andras, jag vet jag vet.

För allmänhetens vetskap

Min kompis har sveriges, troligtvis världens, sötaste unge!

Måste.

Gå.Till.Naprapat.

Das kallest dagen

Varför är man aldrig så smart så att man tar på sig nog med kläder när man är ute på finpromenad? Förr sket man t.o.m. i långkalsongerna ju! Nu ska man helst ha på sig långkisarna, täckbrallor och fetvinterskor (för att undvika isklumpfötter). Får man välja så drar man nog helst på sig skoteroverallen. Dock ser man ju inte ut att ha alla flingor i paketet då, vilket resulterar i undvikande av dessa kläder. Men ändå. Hade man valet, och skulle ingen se en så ligger den outfiten närmast hjärtat en dag som denna. Helt allvarligt börjar jag undra vad som händer med mig... Jag klarar inte kyla, går och lägger mig i normal tid, tvättar regelbundet... I must be growing up, skulle man kunna tro...

För att fläska på min vuxenhet så har jag minsann köpt en ny tvättkorg. Ba för skojskull. Vuxet.

POD

Word

För övrigt...

... tar det extreeeeemt lång tid att piratebaya en skiva med min dator... Särskilt med tanke på att det är en låt jag är ute efter. Jajjebox...

Angermanagementnästa

Jag har problem med min ilska. Alltså, jag kan bli så arg att jag skakar. Oftatst över småsaker. Exempelvis blöt tvätt som jag tror är torr efter torktumlarturen. Detta hände mig för ett par dagar sen. Jag tvättade hos morsfars och torkade kläderna i torktumlaren. När detta var klart lägger sötmamma ner kläderna i en påse, och vips, så var tvätten färdig för i dag. Or so i thought. Vid hemkomst/iläggande av rena, torra kläder i garderob upptäcker jag till min fasa att kläderna fortfarande är fuktiga! FUKTIGA!! Jag veeeet att det är inget att bli förargad över, och att det är ju bara att hänga upp allt på torkning, meeeen jag tappade fästet lite grann. Att kväva ett skrik kl 23 kändes ju som en självklarhet, men värre var det med allt annat.. Jag gjorde illa tån i min spark mot väggen. När jag samlat mig igen kan man liksom inte göra något annat än att skratta åt sig själv.

Samma sak hände i går när jag insåg att en av de s.k. huvudstrålkastarna på bilen var pajj. Samma känslor bubblar inom mig i sådant läge. Jag kan verkligen inte kontrollera mig. Provade räkna till 10... Det hjälpte inte. Men on the bright side så kan man skrika hur mycekt man vill när man åker bil. De som eventuellt hör mig utifrån susar man förbi i ett nafs! Sweet.

Jag vet att allt jag skriver är totalt ointressant för gemene man.
Jag vet att jag inte är så ball.
Jag vet att folk troligtvis tycker jag är useless, speciellt efter läsning av dessa texter.
Men läs inte då.
Eller läs och fortsätt tycka så.
Take your pick.

Allt är relativt

Det har slutat snöa. Överlag i alla fall. Jag har en förmåga att bli svinförbannad på snön. Eller det är väl kanske inte snön jag blir förbannad på, utan mest de som ska ploga gården/parkeringen till mitt hus. Jag menar HUR svårt kan det vara att fixa en liten plogmaskintraktor för att skyffla bort snön som ligger halvmetersdjup precis utanför bilen? Jag vet att det är ett I-landsproblem med oskottat framför bilen. Och jag vet att det är ett I-landsproblem att motor/kupévärmaren inte smälter bort all snö från vindrutan på bilen. Och jag vet att det är ett I-landsproblem att tycka man har pissig bil för den knappt orkar ta sig fram i en decimeter djup snö. Och jag vet att det är ett I-landsproblem att sladden till motorvärmarstolpen knappt räcker mellan stolpe och bil eftersom det är SNÖHÖG där. Och jag vet att folk svälter i afrika, vilket bör sätta mina problem i rätt perspektiv, men det gör det inte. fyi.

För övrigt har jag märkt att nån tattare har med stor sannolikhet slitit av nån viktig tv-kabel tillhörande mitt hus. TV:n pajja kl 12.14. Jag la klockslaget på minnet för om, OM, det är någon som har styckmördat någon annan och, i sitt försök att gräva ner likdelarna med spade/grävskopa, har slitit av tv-kabeln kan det vara bra att komma i håg klockslaget när polisen förhör alla vittnen. Då har de en ungefärlig tid när den döde skulle grävas ner och troligtvis blev mördad nån timme innan. 12.14.

Right up my alley

Jag ska bli en såndär tönt som aldrig stänger av datorn. Jajjebox.

Jag rockar för jag engelskar ner min svenska

Jajjebox, så var man här igen! In the mysteriousbloggworld.

Jag har under en tid funderat på att bli offentlig med mitt klotterplank, och i går bestämde jag mig; I'm going public. Jag har ändrat mitt profilnamn från mitt fiktiva namn, fixat bild osv. Men det absolut viktigaste är att jag kom i håg att sålla bland mina gamla inlägg jag skrivit. För att inte offenda någon så att säga. Dessutom har jag inte skrivit... ehm...fina inlägg tidigare. Nu hadd ja då tänkt mä å skriv mindre aggresivt och mer läsvärt.
HA! Lycka till