...och det plingar till i mobilen. Självklart är man där. Blixtsnabbt. Allt är så snabbt och smidigt med smarta telefoner. Jag ser vänförfrågan. Självklart tänker jag inte avböja. Jag är FB-vän med alla som vill. Man är ju liksom ändå inte världsbästis med sina cybervänner. Så jag är vän med alla. Utom skumma typer som ingen vet vem dom är, och som pepprar alla med förfrågningar.
Men jag kan ju inte acceptera på en gång. Det verkar desperat. Som om att jag inget annat gör än att vänta på vänförfrågningar på sociala medier. Måste vänta.
Nu. Nu har det gått säkert tio minuter. Nu kan jag okeja Nesli som vän. Henne känner jag ju faktiskt. Typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar