Jag lever även...

...i villfarelsen att kvällar är nåt mysigt och rogivande. Som det en gång varit. Varje dag längtar jag till kvällen. För det ska vara så mysigt. Alltså, nej. Jag älskar våra rutiner stora barnet har. Hon är inte vaken alltför länge, somnar tryggt och bra. Samtidigt som jag för glatta livet försöker upprätthålla hennes rutiner, så försöker jag styra bebisen in i samma rutiner. Inte helt jättelätt. Vilket medför att jag springer runt som en virrpanna med flaskor och pyjamasar kors och tvärs mest hela tiden. Alltså, ni skulle ha sett. Vilken cirkus. Menmen, om några månader ska det sitta. Så man kanske kan få lite lite egentid på kvällen. Kanske mer än tio minuter. Kanske.