...som byter gardiner kors och tvärs. Särskilt inte i sovrummet. Ty där krävs det en speciell kulör som inte passar i nåt annat fönster. Därför skaffar jag mig inte allt för många sovrumsgardiner. Men. En gång har det hänt. Jag hade en kappa i fönstret (övertygad om att kappans återtåg är precis runt hörnet), men för sisådär nåt år sedan köpte jag längder till fönstret. Fina och lila. Köpte även tofsar för att sätta runt dom. På sidorna. Vad heter det? Gardinsband? Undanhållare? Anyway, tofsar. Ändå sedan inköp har jag stört mig på att rullgardinen hakar upp sig på tofsarna när man ska rulla ner den. Så man måste använda två händer. En för att hålla bort tofsen, en för att rulla ner gardinen. Synnerligen opraktiskt. Så igår, efter ett års opraktiskhet, hakade jag loss tofsbanden. Låter gardinerna hänga fritt i sin fulla prakt. Följande konversation utspelar sig på eftermiddagen.
Han: Vad fina gardiner du har köpt!
Jag: Vilka då?
Han: I sovrummet.
Jag: Ja...?
Han: Dom är nya. När köpte du dom?
Jag: Dom är inte särskilt nya. Dom har hängt där i nåt år.
Han: Nej, vi hade andra där.
Jag: Nej.
Han: Jo, vi hade en sån som hängde där uppe. En sån kappa.
Jag: Ja, det var ett tag sen.
Så mycket fel. Som om att jag aldrig bytt bort kapporna förrän nu. Varför bryr man sig månntro? Ingen annan i hushållet tycks lägga märke till gardiner. Vad som kanske är mest häpnadsväckande är ju att han lärt sig vad en kappa är, och kan använda det i en mening, men lägger ändå inte märke till gardinerna. Det är ju skandal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar