Men alltså, jag möter mina övermän i mina barn. Det är så vidrigt fruktansvärt jobbigt med en klängig svartsjuk och en annan med kolik. I varsitt rum ligger dom och skriker. Och vi föräldrar bara byter av varandra på olika stationer. Från sisådär 19 har dom skrikigt nu. Okej, den stora lyckades jag lura att somna där vid 20.30. Men det var väl mest utmattning efter att ha gråtit i nån timme. Den lilla håller fortfarande på. Hon tycks inte vara kapabel till att sova. Alls. Hon ska bara skrika.
Kan vi inte bara spola fram ett halvår så vi får nån normalitet? Jag hinner ju knappt lära känna bebisen. Hon sover, när hon är vaken skriker hon. Ungefär så är läget. Helt freakin' sanslöst, så hemskt det kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar