...jumbokissen som gör att vi behöver en stöttning under fönsterbänken.
Och ja, det här är sista katten. Tills någon dör, vill säga.
Hon heter Sindy. När man talar om henne går hon under benämningen Nykissen. Ingen katt har någonson blivit kallad vid dess rätta namn här ändå...
Hon har dåligt inflytande på Kisse. Nykissen är stor (alltså vi snackar stå på bakbena och nå upp till diskbänken utan problem-stor), slank, vig, nyfiken och tar sig överallt. Precis tvärtemot Kisse. Och nu apar Kisse efter, och försöker klättra överallt där Nykissen är. Fast hon inte kan, och klumpedunsar runt som en mjölpåse. Precis som två kattungar är dom. Det är lite störande. Men min finfina erfarenhet efter fem katter säger mig att det lägger sig.
Jag var ju hundmänniska? Nåt gick snett...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar