Och på tal om ingenting...

...och om att gifta sig och skaffa barn. Det måste vara så att jag blivit skadad av samhället på någevis. För mig är det lite så att skaffa barn är väl inget sådär superwow i ett förhållande. Folk skaffar barn lite hipp som happ, tycker jag. Utan större förhoppningar om att leva lyckliga i alla sina dar. Men gifter man sig, då är det liksom på allvar. Då tar man Steget. Då är det på riktigt. Och har man barn är det grädde på moset. Jag får mer åhhåå!-där-ser-man!-känsla av att höra om några som ska gifta sig än att höra att några som ska få barn. Lite sjukligt att man tänker så. Men jag skyller på samhället.