... en onsdag för några veckor sen var vi på barnmottagningen med Karta. Dagen efter kräktes hon, och blev allmänt konstig efter det. Magsjuka, if you will. Natten mot söndagen efter det blev Ante dålig. Jag flydde fältet, drog till mamma och pappa och började missbruka yt- och handsprit. Påföljande tisdag fick jag ett sms från min ömme moder där hon tillkännagav att dom båda där hade magsjuka. "Hoppsan" tänkte jag. Sen var det lugnt ett par dagar. På söndagen blev vi varse om att Antes pappa låg i magsjuka. "På allvar?" tänkte jag. En vecka gick, det blev lördag (i förrgår) och vi skulle bjuda Antes mamma och lilla lillebror på middag. "Höhö, nu är det hans tur. Vi ser honom som en blank duk" sa jag skämtsamt. Med understruken skämtsamhet eftersom det hade gått så lång tid. "Nä, nu ska vi inte tänka så" sa folk. Nänä, men nu ligger lillebrorn magsjuk. "Ehhh... borde vi kolla upp var smittan ligger?" tänker jag nu. Om det är jag/barnet som är spridarn; Det har ju ändå gått tre veckor snart sedan första kräkset? Och kan man sprida runt magsjuka utan att man själv blir sjuk?
Det kan upplevas som ett frågetecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar