...så ska ni få höra vad som hände i morse.
6.58. Då vaknade jag av att Moa ropade. Jag hade genast den där känslan av att "Nu är klockan mycket. Jag är ju pigg". Ni vet. Den känslan. Den yngre avkomman valde att sova fram tills 6.58. Antagligen vaknade hon tidigare, ty jag hörde hennes joller. Men ändå. Jag vaknade 6.58. Det har typ inte hänt på... några år... Helt fantastiskt var det. Om jag hade frågat mitt 22-åriga jag om definitionen av "sovmorgon" var hade jag inte svarat 6.58.
Men med Völlis är det en vinst.
Ja, just det, hon vaknar fortfarande vid 5-snåret på morgonen. I normala fall. Visst är man avundsjuk?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar