...pågår det en kamp mellan mig och piassavakvasten. Den gamla utnötta piasavakvasten som Ante hade fått av någon när han flyttade hemifrån. Som jag sedermera blev delägare till, och som har förstört mitt sopande sen min flytt ut till vildmarken. Den är trasig, och har alltid varit det. Självaste sopen sitter inte ihop med skaftet. Och så här har det alltid varit. Min lösning är spik. Att skruva ihop allt var till en början inte med i reparationstankarna, då vi inte hade någon skruvdragare/borrmaskin. Nu har vi det, men jag väljer att fortsatt kämpa emot kvastens dödsryckningar med spik och hammare. Nu ser den alldeles fnasig ut däri skarven mellan borst och skaft p.g.a. alla spikar som slagits snett och fel och allt vad världen bär med sig. Men skam den som ger sig. Dom tre nyss islagna småspikarna är nog dom som behövdes för att uppehålla funktionen ett tag till. Det har jag på känn. Annars kan man ju köpa en ny kvast. För inte stor peng. Men nej, jag tänker inte ge mig. På pin kiv.
Varför heter det piassavakvast?
Ursprungligen var piassavakvastens strån de grova fibrerna från palmblad, men numer görs stråna även av styv plast. Namnet "piassava" härstammar från portugisiskans piassaba, som betecknar just palmbladens fibrer.
- 118100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar