...för jag och min lilla kart vägrar vara ute när det är 30 grader i skuggan. Jag förstår inte att det finns dom som längtar efter sånhär värme. Sånna som tillochmed flyger över land och hav vid andra årstider för att ta sig till värmen. Jag förstår inte heller att det finns dom som lägger sig på gräsmattan/stranden/dylikt i solen, och sen ligger där. Huuuur länge som helst! Man dör ju! På riktigt! Jag vill bara slita av mig mitt eget skinn för det är så varmt, jag hittar inte en vattenkälla stor nog att bota min huvudvärk som bara helt plötsligt slog till i maskopi med solen. För att inte tala om mina utslag/blåsor i fejset som helt magiskt uppstår lagom till solljuset. Men ja, ok, jag har väl hellre en vecka soligt än en vecka regn. Bara ingen tvingar ut mig i solljuset.
Det finns en film, The Benchwarmers, där en av karaktärerna heter Howie. Howie är rädd för solen. Howie lever instängd i en garderob för att inte bli utsatt för solen. Jag skulle kunna leva med Howie. Alternativt leva som zombie. Sånnadär som vrider sig i plågor, och liksom smälter ner till en pöl samtidigt som de skriker ut obehaget vid kontakt med solljus. Lite så är jag. Jag håller mig till skuggan. I skuggan kan jag sitta och läsa en bok eller nåt annat hur länge som helst, så länge inte tempen där överstiger 20, max 25, grader. Precis som den gamla kvinna jag är, trivs min själ där det är svalt. Inte kallt. Jag fryser så lätt. Jag har väl ett spann där mellan 18-22 grader där jag trivs utmärkt dagliga dags. Snäppet kallare och jag förfryser lemmarna snabbare än snabbt. Snäppet varmare och jag kokar.
Det här är ibland ett problem, rent socialt, för mig. När man ska sitta ute om somrarna, och alla ska promt sitta i solen och götta och småprata. Är man då ensam krigare blir man lätt överkörd, och jag blir tvungen att sitta i solen. Folk brukar försöka konversera med mig då, men det ända jag gör är att inte försöka svimma av hettan. Så jag antar att jag ser ut som en riktig pundare. Som sitter med hakan mot bröstet halvt borta, men ändå sneglar upp med ett öga för att det inte ska verka som att jag faktiskt är avsvimmad. Nä, skuggan ftw!
Jag kan respektera folk som vill jäsa i solen. De går bra. Det är upp till er. Ni gillar det. Kan ni nu, plz, försöka hava förståelse för att jag inte tål solen. Tvinga inte in mig dit igen!
Annars säger jag till mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar