...så sitter vi här med en ytterst febrig liten pys. Det är ganska drygt. Hon har liksom haft lite smygfeber en dag tidigare, så vi tyckte Karta var så himla gnällig och dryg och fattade inte varför hon höll på så. Hon hade ju ätit och sovit? Inte förrän Ante sa "Hon är ganska varm" trillade poletten ner. Just det, dom kan bli sjuka! Doh!
Och nu hoppas jag innerligt att det är tänder på väg. För nej, hon har inte fått tänder än. Det tycks vara den mest intressanta faktan att ta reda på om man är utomstående. Som havande får man höra "ojojoj, nu är du tjock" och knappt hinner man trycka ut ungen och torka bort livmodern innan nån frågar "har hon fått några tänder?" Typ så. Inte för att det stör, det har nu mest blivit nåt vi garvar åt. När nån nu frågar om gaddarna måste jag bita mig i läppen får att inte börja hyperflina. Det är liksom inte frågor huruvida hon har börjat sitta, gå, krypa, stå, rulla runt, äta eller nån annan milstolpe. Som man själv tycker kanske är lite större grej. Tänderna kommer, och det är inget hon behöver lära sig, inte som att lära sig krypa exempelvis. Men ändå verkar tänderna vara nåt gyllene. Varför lär jag aldrig förstå. Men nu vet alla; Nej, hon har inte fått tänder. Jag lovar att jag säger till på alla möjliga tänkbara sätt när hon har fått tänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar