...och jag har helt nyss fått upp ögonen för den karln. Tack, Melodifestivalhajp! Inte så att jag känner för att läsa någon av hans trehundramiljoner böcker/poem. Men han verkar ju vara så skön. Sådär så man inte riktigt vet var man har honom. Å ena sidan - dra ut stolen åt en fancy lady, å andra sidan - "Jag ÄR bättre än alla andra". Hur kan man vara så? Det är för härligt. Tänk om man hade det självförtroendet. Ego, kan man ju tänka. Jo, det kanske man kan. Men egentligen kanske han är smart. Man är en människa och i slutändan bryr man sig väl mest om sig själv, antar jag. Bara det att alla hymlar med det. Alla, föruom Ranelid. Att folk ogillar honom kan jag förstå, med jantelag och allt. Men, alltså, jag kan inte riktigt ogilla honom.
Han är ju så självklar i sitt tänk, exempelvis i VK angående konkurrensen i Mellon;
"Jag har flest människor med mig i hela Sverige. Jag är den ende de sjunger en sång om i Rix Morgon Zoo. Jag är den ende som har en egen fan club. Jag är den ende som har ett eget pris i mitt namn. De andra kan ju, ja vadå, vad ska de göra? Ställningen är tre miljoner mot noll till mig."
Ja, så uppkäftigt, men ändå inte. Det han säger är liksom bara sant. Inget att hetsa upp sig över. En sanningsägare. Vi trycker på Gilla-knappen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar