...med massa smör. Annars äts här ingenting. (Akta saltet!)Hon på bilden har för övrigt flyttat hemmifrån. Nu har hon sin egen lya. Ja, alltså, rummet bredvid. Inte en dag för tidigt flyttade hon, kan man tycka. Eller alldeles för tidigt, kan andra tycka. Nu är det, hursomhelst, så skumt att gå och lägga sig. Det är som att hon är död eller nåt. Man liksom känner en tomhet. Vi har ju aldrig sovit själva i sovrummet här i huset.
Kanske, kanske är det det där "mammahjärtat" som jag känner av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar