...var hon så duktig på det här med att sova. Eller, hon är ju det fortfarande. Just för tillfället är läggning och sovande helt exemplariskt hos henne. 19.30 har jag som deadline nu för tiden. Då börjar vi dra oss mot sängen. Jag har typ blivit van att det ska vara så jobbigt med läggningen. Ett tag var det tre sagor, prata, dricka vatten. Ni vet, det där vanliga. Nu är det en saga, som mest bara ska läsas för sakens skull. Hon tjollrar med gosedjur under tiden. "Raska på, Alfons Åberg" kan jag utantill så den går ju snabbt att plöja igenom. Sedan säger vi vårat sedvanliga "God natt, sov gott, älskar dig". Sedan är det klart. Sedan får hon greja på själv bäst hon vill. Hon sover hur som helst en halvtimme senare. Men just proceduren, att den tar typ tio-femton minuter har jag inte vant mig vid. Men det är väl lika bra. Det lär ju ändras igen snart.
Det andra barnet. Hon som tackat nej till fridfulla nätter sen hon föddes. Alltså, jag vill nästan inte skriva något, för jag vill inte jinxa det, men hon har blivit ganska okej nu. Senaste veckan har hon lagt sig typ 18.30 med full flaska välling. Och varit lugn. Annars brukar hon vakna vrålandes tre gånger innan 22. Inte nu. Eventuellt lite skrik, men hon har lugnat sig själv nästan varje gång. Och, här och häpna, hon har vaknat kanske två av fem nätter. Alltså, vaknat i flera timmar. Annars har hon gnölat, fått napp och somnat om. Att hon sedan vaknar för dagen klockan 6 är heeelt ok när man får sova hel natt. Det är fantastiskt. Kanske börjar hon bli normal nu. Kanske beror det på att hon börjar vara otaggad på att sova mitt på dagen. Hoppas hon håller sig normal även nu när hon snart börjar dagis. Eller, pedagogisk omsorg, som det tydligen kallas.
Men hon sover i princip på natten.
Visst är alla glada för min skull?
Efter snart ett och ett halvt års slit?
Det finns säkert folk som har/haft det värre. Klappa er på axeln, i så fall. Ni är duktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar