...så kan jag berätta om min stora fobi för Werthers Original. Godisarna. Hur många gånger har jag nästan satt dom i halsen? Extremt många gånger, läs: två. Men ändå. Jag äter dom aldrig. Jag är rädd. Jag vill inte att nån i min närhet ska äta dom. Den där lena, slippriga ytan på karamellerna gör dom opålitliga. Det måste ju finnas nån mer än jag som är rädd. Inte Ante i alla fall. När han visade upp påsen blev jag lite kall längs ryggraden. Han kunde lika gärna visat upp en handgranat. Det skulle aldrig falla mig in att köpa, än mindre äta dessa små luftrörsstoppare. Min puls steg avsevärt, utan att ljuga. "Tugga ordentligt på en gång så dom inte glider ner och fastnar i halsen!!", "Du MÅSTE sitta upp ordentligt när du äter dom!", "Jag Youtubar heimlich-manövern". Skulle jag klara det? Alltså, på riktigt, ärligt, dom ÄR farliga.
Jag ska smygslänga godispåsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar