Jag är så less...

... på att vara gravid. Jag är less på att vara tjock. Jag är less på att inte ha mina inre organ ifred. Jag är less på att svettas. Jag är less på foglossning. Jag är less på yrseln. Jag är less på järntillskott som sabbar magen. Jag är less på den oövervinnerliga tröttheten. Jag är less på att den första tanken varje dag är "hur ska jag ta mig igenom den här dagen?". 

Sen är jag less på att vara så grinig. Jag kan ju inte uppföra mig. På Ante skriker jag bara, och blir helt tokig så fort han gör nåt fel. Alltså det kan vara att han inte har vridit av vattenkranen ordentligt. Jag blir tokig och börjar grina och hulka och blir snorig och tät i näsan och får liksom lite panik. Jag antar det beror på tröttheten. Jag brukar vara känslig när jag  är trött. Lägg till gravid också liksom. Ändå är det typ bara min familj jag vill umgås med. Eller folk som jag känner väl. Som typ vet att jag har en dålig period just nu. För jag tycker alla andra är dum i huvudet.

Nä, om ungen kunde bli färdig nu då. 

Men nä just det, blott vecka 32 står för dörren.