...när det kommer till växtlighet. Julkrans från år 2013, färdigmurknad. Blåser det på bra så dammar det om den. Under den har vi årets finaste panséer, planterade där i maj nån gång. Helt övervuxna och hängande. Sånadär blommor jag faktiskt vattnar, och noterar dess fulhet, men ändå aldrig tar bort och sätter nåt fint där. Allt detta tillsammans med en välkomnande skylt som färgen flagnat på. Jajjemen. Fint som snus. Nä, min stolthet, rent växtmässigt, är nog syrénhäcken. Den egenodlade. Den får jag mycket beröm för. Folk (2 pers.) stannar för att berömma den. Häcken och gräsmattan. Men gräsmattan kan jag inte ta cred för. Det är min man. Vattenknarkaren. Har han tråkigt så vattnar/gödslar han gräsmattan. Fint som snus. Synd bara att gräsklipparen är trasig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar