Den må vara suddig, men det är så här hon ser ut. Som en virvelvind med frågetecken i ögonen, då hon inte riktigt snappade upp att jag fotade. Märker hon att jag håller i kameran vill hon gärna titta lite närmre på den. Det resulterar i bilder som ser ut så här:
Alternativt kan jag hinna ta ett skarpt kort på flickebarnet med autoinställning på kameran. Ungen besitter genen som gör att hon blundar så fort hon blir fotad med blixt. Typ. Vilket gör att hon ser blek och drogad på dom bilderna. Ungefär som det här:
Näpp, jag kan inte fota mitt barn. När hon var liten tog jag massa kort. De flesta blev väl någorlunda bra. Nu rör hon sig för snabbt för mig. Så nu fotar jag inte. Jag tar mentala bilder istället. *Klick*.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar