...och fått besök av Jehovas vittnen sådär 4-5 gånger. Där kan man ju undra om Jehovas vittnen är extra happening just här i krokarna. Alltid kommer dom med Vakttornet och vill att man ska komma på nåt möte/träff/vad dom nu kallar det, och alla tanter som kommer hit är så trevliga. Jag hade nog inte varit lika trevlig. Bara för att jag själv känner mig så falsk när dom ringer på dörren. "Hej, kom till rikets sal i Kroksjö den 26 mars". Och jag helt intresserad "Ja, tack så mycket för inbjudan. Vi för väl se hur vi gör, blabla". Helt fejkad. Eller OK, trevlighet fejkar jag väl inte. Trevlig kan man väl alltid vara. Men det är som att jag bygger upp nån förhoppning hos dom. Kanske jag kommer för att lyssna där på årsdagen av Jesu död. Det kommer jag ju inte. Det känns som att fler än jag beter mig så här. Jag skulle lessna om jag var dom som knackar dörr.
Och vad gör dom om någon som lever enligt nåt annat öppnar dörren? Muslim, hindu, jude, vad som helst? Bör man då säga "spara in på Vakttornet, jag är muslim". Eller försöker dom ragga vittnen? Skulle någon kovertera efter ett besök av ett Jehovas vittne? Jag jobbar ju lite indirekt för Pingstkyrkan, och det är klart hjärtat klappar lite extra just där, bör jag säga det? Skulle tanterna ifrågasätta mig alldeles? Vad tror jag på egentligen? Kanske borde jag undersöka saken närmre. Kanske borde jag undersöka alla religioner närmre. Kanske borde jag besitta mer kunskap än vad jag gör. I skolan skulle man alltid välja ett SO-ämne man ville titta närmre på. Geografi, historia, religion eller samhällskunskap. Jag valde alltid geografi, enkelspårig som få. Alla andra valde historia eller religion. Nu, som s.k. vuxen, förstår jag alla andra. Himla intressant allt det där.
Jag anser mig själv tro på Gud. Vad räcker det till, liksom? Religionsmässigt? Vad är jag? Kristen? Tveksamt.
Men jag är rätt bra på världens huvudstäder, i alla fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar