...har vi börjat bunkra vinterkläder nu. Till snorungen. Ja, alltså hon är snorig. Det som vi befarade var en begynnande streptokockerinvasion kunde vi glatt välkomna som en vanlig, ack så vanlig, förkylning. Hon som aldrig varit sjuk. Typiskt dagis. Hon var lite febrig och vägrade äta nånting alls i torsdag/fredags, så vi gick till vårdcentralen. På sån där drop in-grejj, som dom sa till oss att göra. Så fick vi träffa en sjuksköterskestudent med indianutseende, som lyste ungen i ansiktet med en ficklampa och sa "nej". Ungefär så. Sen när vi kom hem hade snorungen hunnit bli förkyld på riktigt. Så "nej". Dock var den snabbt övergående, ty nu är hon s.k. frisk igen. Fast snoret lär vi aldrig bli av med.
Anyhow, vinterkläder. Ursäkta, finns det något vidrigare? Själv sätter jag på mig ett par tjocksockar innanför gympadojjorna, sen kan vintern komma. Sen har vi den lilla. Som knappt har börjat leva. Hon ska helst ha femton overaller, hundra handskpar/sockar/skor/mössor/sheit. Men! Tradera!
Jag har haft en Traderahelg nu. Herregud, va päninga man sparar. Jag är helt magiskt nöjd med min insats, alltså. För jag vägrar lägga ut onödiga summor på såntdärnt. På typ handskar och sånt. Helst höstkläder, finns det nåt mer otacksamt? Sådär halvtjockt, halvvarmt som dom kan ha i två månader. Sen är det för kallt. Och är urvuxna till våren. Därför är man lite glad över sparsamma päron/mostrar/eller vem det nu är;
Här är den. Höstjackan. Som jag antagligen haft. Eller nån kusin. Eller nåt sånt. Ett litet varv med nål och tråd i ett armveck. Voila! Själv tycker jag den slår vissa moderniteter, med skyhöga och sylvassa kragar hit och dit. En liten halskrage om det blåser bara, and we´re good.
80-talet levererar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar