Om någon undrar vad vi har gjort i veckan...

...så är det här resultatet. Vår fantastiska syrénhäck. Man kan ju tycka att det känns fjuttigt när vi har grävt och grävt och fått hit jord och skyfflat och grävt och grävt. Att sedan stå där med några pinnar i marken. Förhoppningsvis kommer den att uppfylla dess syfte som insynskydd. Det gör den inte nu.

Förutom att plantera blommor överallt har jag även några pallkragar där jag planterat diverse ätbart. Idag gjorde jag min dagliga översyn, och fick till min fasa syn på en fetgrop. Jag skyller på alla katter som finns i omlopp här. Det må va hänt. Men dom där fotspåren i två av lådorna, dom känns inte okej. Fotspåren är i barnstorlek, alternativt någon med väldigt små fötter, som inte verkar väga särskilt mycket. Baserat på spårdjupet. Och en normal människa tänker väl att det finns någon som inte riktigt har koll på sitt barn. Inte jag. Eftersom dessa spår inte synts tidigare måste dom tillkommit sen kväll/nattetid/tidig morgon. Annars borde jag lagt märke till att någon springer runt i min odling. Och vem har sina barn ute springandes på natta? Nej, jag tror det spökar. Det var min första, och bestående, tanke. Att det springer runt en vålnad av en flicka i smutsigt vitt nattlinne, lockigt hår och converseskor. Och skrattar sådär som spöken gör. Jätteglatt och snudd på avlägset. Och skulle man se henne och ropa efter henne skulle hon bara springa sin väg och man skulle inte se henne även om man sprang efter. Det måste vara hon som kutar i pallkragarna.

Jag ska prata med henne.