...så vi i alla fall klarar oss över helgen. När ungen vant sig vid sondnäring och totalvägrar välling, och när apotekena inte får in sina leveranser i tid blir det lätt kris i lägret. För en vecka sen tyckte jag att vi var ute i god tid med att beställa, det tar ju bara två-tre dagar för dom att få hem. Ha! Efter många ringningar runt på sjukhus och apotek luskar min mor fram ett gammalt paket sondnäring uppe på ersboda. Det är bra med mammor som bara vill sitt barnbarns bästa.
Och när jag traskar runt på schtan ser jag ofta någon person vars blogg jag läser. Det är lite spännande. Jag-vet-vem-du-är-och-du-vet-inte-om-det-känslan. Spännande. Dock börjar jag tro att en av dessa människor, som jag råkar gå förbi lite då och då, känner igen mig på någe vis. Jag får liksom inte samma tomma blick från henne som från de andra. Och jag vet inte varför. Jag känner inte henne och jag vet inte varför jag började läsa hennes blogg. Men ändå. Lite spännande. Jag undrar hur det ligger till.
Mitt blogg-spionage får mig osökt att tänka den svindlande tanken; Känner någon igen mig? Kanske. Troligen mest från min arbetsplats. Men det skulle ju vara spännande om man kunde bidra med något annat än "Ska det vara grädde till den?"
Sen låter det ganska så spännande med "sondnäring".
Spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar