... som alla säger. Inte för att verka hård och besynnerlig eller ball på nåt vis, men jag tycker verkligen inte att det var så farligt. Visst gjorde det ont stundvis, men inte så där så att man inte vet vart man ska ta vägen. På riktigt. Särskilt inte krystvärkarna. Det är mest en känsla av att man är extremt stark bara man vill.
Men alltså, så farligt är det inte. Nu lustgasade jag iofs mig igenom det hela, men ändå.
Dock håller jag med om det där fantastiska känslan man får. Den där "VAD hände nu-känslan" och glädjen med det.
Nej, jag tycker det var/är värre så här efteråt. Om man inte fött barn; Tänk en apelsin som man skurit i klyftor med skalet på. Så när man ska äta/suga saften ur köttet på den tar man tag i kanterna och bänder klyftan utochin och suger tag. Det som blir kvar av fruktköttet när man lägger ifrån sig klyftan, så känns det. Där nere. Efteråt. Grafic.
Och foglossning under graviditet är piece of cake om man jämför med foglossning efteråt. Nu, nästan fyra veckor senare, kan jag fortfarande inte ta en långpromenad med mitt barn. Då går jag sönder. Men det är helt ok nu. Veckan precis efter förlossning kan man inte gå alls för det mesta. Helt ärligt. Inte kul.
Men själva förlossningen är ingen fara. Man ska frukta månaden efter. Inte själva tryckeriet.
1 kommentar:
där måste jag verkligen hålla med. dock tyckte jag att när jag födde Max gjorde det mindre ont och då sög jag på lustgasen som en tok och det va inte skönt efteråt, men denna gång hade jag typ ingen lustgas (försökte att inte ta så mycket sen åkte slangen ur så vi vet inte ens om jag sniffade nått annat än syre under krysttiden ;) ) men denna gång gjorde ondare. mest när bäckenet skulle vidga sig...tydligen är det för att den redan vidgas sig en gång vid förra gången och så. men det gav med sig när krystvärkarna kom. det kände som en befrielse när man äntligen fick krysta.
roligt att jag hitta hit...addad på bloglovin ;)
kramen
Skicka en kommentar