...var Vera utslagen efter att som vanligt gormat halva natten, så hon sov lite längre än vanligt. Tredje dagen med 39 graders feber kan ha spelat in. Men jaja. Moa klev upp som vanligt vid typ 5.30. Hon har ibland lite hyfs i kroppen om morgonen. Ibland funkar det att säga "God morgon. Vi sover fortfarande, så du vet". Då brukar hon somna om, antingen i egen säng eller så kommer hon in till vår säng. Eller så leker hon för sig själv medan man halvsover vidare själv.
I morse somnade hon om. Tydligen. Jag liksom ryckvaknade vid 7-snåret och kände panik över att jag verkligen sovit. Var är ungen? Då vaknar hon. På vårt sovrumsgolv. Som en hund. Där låg hon, bäddat på kallgolvet (krypgrund-golvkallt) med sin egen kudde och täcke. Inte ens lyxat och lagt sig på mattan. Nä. Golvet.
"Mamma, det är kallt här på golvet".
Men ja! Det fattar du väl! Ligga på golvet? Precis som jag hade typ "Ja, du får sova inne här med oss, bara du ligger på golvet. Plats!!"
Det var lite tragiskt. Och samvetet berättade för mig att man inte ska kunna somna med sitt barn på golvet nedanför.
Mamma, det är kallt på golvet.
Precis som ditt hjärta!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar