torsdag 16 april 2015

Jag hade lovat mig själv...

...att inte svara "därför" när barnet frågar varför nåt är dom det är. Men, alltså...

Bakgrund: Moa luktar på saker. Särskilt doften av ny bok gillar hon. "God natt, Alfons Åberg" fick hon när hon fyllde tre år. 

Hon: Den här luktar inte gott. 
Jag: Nä, den är ju inte helt ny längre. 
Hon: Varför?
Jag: Den börjar bli gammal. 
Hon: Har du haft den förr?
Jag: Nej, den har alltid varit din, men det var ju ett tag sen du fick den. 
Hon: Varför?
Jag: Men du fick den ju när du fyllde tre, och det är ett tag sedan nu. 
Hon: Varför?
Jag: Du fyller ju snart fyra, så då är det ett tag sedan. 
Hon: Varför?
Jag: Det är så, att hur mycket man än vill så står tiden aldrig stilla. 
Hon: Varför?
Jag: Därför. 
Hon: Jaha. 

Det här är liksom ingen ovanlig konversation. Jag tror på dom som säger att fyraåringar ställer 300 frågor om dagen. Det är utmattande. 

2 kommentarer:

Kalasbullen sa...

För det första, jag känner mig som en stalker som skriver på varenda inlägg.. livin the life.
För den andra, selma bryter ihop och gråter när jag svarar med därför, för det är inget riktigt svar.
Fail.

Evelina sa...

Helt ok att nån kommenterar. Och Selma är ju vuxen ju. Klart hon ska ha riktiga svar. Moatoa blir i alla fall tyst om jag svarar "därför". Acceptans.