...har jag ett dödsfall inom familjen. Eller, egentligen är det snarare koma för tillfället. Det är mina kära tofflor som är dom drabbade. Mina kära buffeltofflor. Dom som jag fick för en tio år sedan ungefär av min vän. Som har slavat under mina fötter kalla vinterdagar sedan dess. Dom har gjort ett bra jobb. Alldeles jättevarm blir man om fötterna av dom. Dock är dom nu så uppnötta att sulorna knappt existerar längre. Men jag kan inte slänga dom direkt i soporna. Jag måste ha ett långt utdraget farväl, och nu finns dom i garderoben med tanken "om jag inte plockat fram dom igen om ett par veckor, då slängs dom" bakom. Så jag har försatt dom i en mental respirator. Så jag kan välja själv när dom ska dö helt. Eller när jag själv väljer att extubera så jag kan lufsa runt i dom tills dom helt, helt avlider av naturliga orsaker. Det är en tragisk tid.
Alltså, inte ens silvertejp kan laga dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar