... och barn. Vuxna är ändå lite skumma. Tänk att vara en 3-4-5-åring, och alla säger att "tomten kommer med julklappar". Sen vill vi ge ett paket, och säger "god jul önskar mig" eller "jag har en julklapp till dig". Och då har vi nyss sagt till barna att det är tomten som kommer ger julklappar. Ändå kommer julklapparna från oss?
"Har du fått den från tooomten??" frågar vi ungarna. "Öh, nej. Jag fick den ju från mormor. Det sa ju ni. Vad har tomten med saken att göra?".
Varför ska man trycka i ungarna att tomten finns? Måste man det? Han har ju tydligen ingen funktion längre. Eftersom att alla måste veta exakt vad man har gett till alla barn. Vi behöver ingen mystik längre. När Lillkarta blir äldre, vad ska jag säga att tomten gör? Att han nån dag innan jul far runt till alla barn, och inhämtar alla julklappar som föräldrarna köpt? Och sen plumsa runt i snön, knacka fönster, skrämma slag på alla barn och ge dom sakerna som ändå fanns där från början? Eller att han bara, av sitt goda hjärta, kämpar sig fram i det iskalla mörkret, bara för att få komma in och sätta sig på en stol och läsa på etiketterna på klapparna som redan låg under granen? Han kommer inte ens med julklappar? Det finns ingen logik.
"Finns det några snälla barn här? För annars får man inga julklappar av tomten". Myteri.
Sen är det väl jag som är för vuxen i mitt tänkande.
Men TOMTEN FINNS JU INTE!!!!
Varför ljuga?
2 kommentarer:
Ja jag hade det där problemet bara för nån dag sen när Max ville öppna ett paket som va till han. Då fick jag lite huvudbry att hur ska jag förklara det här för han då. Blev lite att tomten hämtar paketen och kör dem till mormor för det är ju lite så vi gör när vi packar ihop allt och åker dit. Men det är ju lite dubbelt. Men tomten tycker jag är lite mysig att tro på. Dock borde påskharen få lite kred och att man ordnar lite äggjakt för barnen. Det är ju ändå inget annat vi gör när det är påsk.
Så sant. Påskharen, ftw!
Skicka en kommentar