... såg jag reprisen av. Herregud, vad otacksam man är som inte är gladare över att man fick det att funka med biologin. På riktigt. Och inte grina jag på ultraljudet, och inte heller vid förlossingen. Och hela graviditeten igenom var min inställning lite för mycket axelryckning, inser jag nu. Tänk nu om jag aldrig skulle kunna få fler biologiska barn. Tänk om my ship has sailed. Tänk om jag kunde sparka mig själv för att jag inte är mer tacksam över god hälsa överlag.
Hädanefter ska jag alltid grina när jag föder barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar