... att allt jag skriver nu för tiden handlar om vårt barn. Eller barn i allmänhet. Men det blir bara så när man nyss har blivit förälder. Har man någon gång fått barn tror jag man förstår. Har man inte fått barn tycker man nog jag är mest dryg. Men whatever, det här är min värld. Och jag antar att det blir mindre barnprat med tiden.
Dock har jag ju inte tvillingar, det hade ju varit spännande. Mest för att då kunde jag trycka upp poemet som jag hittade nånstans på Familjeliv;
Two cots, two pots, perhaps a double pram, And even double portions of bread and jam. Crawling about, learning to walk. Mama, dada, abababa. Starting to talk. Four sore knees to be kissed. All those birthdays, not to be missed. Double trouble? Lots of joy!! Two smiling faces, sharing their toys. All those kisses, all those cuddles. They're soaking wet, 'been in the puddles. Up to the bath, now don't delay. Now don't do that, you're not here to play. "It's time for bed", and they just grin. Such are the joys, of having twins.
Men nu har vi ju bara ett barn, så jag kan inte ens skriva upp det bara för det var lite fint.
Fast nu gjorde jag det ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar