Vi har ju då ingen ström hemmavid idag. Panikkänsla får man när man inser att inget fungerar. Man slänger sig på telefonen och ringer runt till alla i byn. Har ni ström? Inte? Bra. Då blir man lite lugn igen. När man vet att man inte är ensam om det och man absolut inget göra åt saken. Så man fortsätter mecka med vardagsrumsgardinstången som någon svart odåga med vanskapt balanssinne råkade ramla sönder mitt i natten. Det är onaturligt varmt i huset. Man håller på att kvävas. Så tittar man ut i helt fel ögonblick. När tromben blåser förbi. Det jag tänker på är om bilen kommer blåsa bort och om huset kommer blåsa bort. Kissen är livrädd för vad som händer och springer runt som om dammsugaren hade varit på. Sen är det över. Och solen börjar skina, och det blåser bara lite. Som om naturen vill be om ursäkt för vad den nyss ställde till med. Nu lyser solen ju. Ment till vilken nytta? Allt är ju förstört i alla fall. Jag har ingen ström.
Och nalta hadikappad man blir. Dels för att man kan inte hitta på något tidsfördriv inomhus, förutom kortspel. Man vågar inte ens pilla på yuppienallen. Då går det batteri och det går inte att ladda den om den dör. Man får inte öppna kylen i onödan. Kylan måste hållas inne. Och vi som hade köttfärs däri. Och vi som hade tänkt tvätta idag. Och äta tacos, vilket kräver en spis. Jag tjyvduschar upp det vi antar är det sista vattnet som finns innan det tar slut. Pumphusen häromkring drivs väl också av någon form av ström? Så vad gör vi? Mamma och pappa är inte hemma. FF. Vi drar till schtan. Kvickt slinker jag in i kylen och haffar det som behövs för tacon. Ner i kylbag. Är smart och tar med laddarna till yuppisarna. Tänker mig även en tvättning i FF-huset, tar med överfull tvättkorg.
Nu är vi ju en sisådär 8000 personer som har drabbats är detta elände, så man får väl anta att dom fixar det här. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar